Gädda och gös

Var ute på ett pass idag med min vapendragare Patrik. Platsen var en klar och djup sjö i djupaste Småland och flötestrolling var metoden för att fresta sjöns gäddor och gösar. Eftersom dagarna är och blir allt kortare så var vi på plats tidigt under morgonen för att nyttja dygnets alla ljusa timmar. Väl ute på platsen vi valt att starta på lägger vi ut vars två spön, ett med paravan som vi fiskade ytligt och ett bakom båten och som fiskade djupare. Omgående får jag ett hugg på mitt paravanspö som jag fiskar på tre meter över 12-14 meter. Mothugget sitter och en stridbar sjövarg bjuder upp till kamp. Efter en trevlig fajt landar jag en skaplig fisk som mäter 100 cm. Dessvärre har fisken dålig rygg och orkar inte ens pressa vågen över 6 kg men jag är glad över smakstarten på dagen.

Vi fiskar kring en kant där djupet går från 5-6 meter ner till 15. När vi kör en repa lite längre upp på kanten hugger en mindre gädda på mitt mete bakom båten som dock lyckas slå sig fri. När vi återigen kommer ut på lite djupare vatten sliter det till i min paravan och ytterligare en kämparglad gädda drillas in. En skönfläckig skapelse på 3-4 kg var det som fattade tycke för min ytligt fiskade mört. 

Efter denna lilla huggperiod dör fisket ut.. helt och hållet! Testar flera ställen som håller lite betesfisk och vädret känns hett för gädda men inte ett pet. Timmarna går och huggen uteblir. Vinden tilltar och gör det svårt att presentera våra betesfiskar på ett effektivt sätt. 

En frontmonterad elmotor är en ovärderligt hjälpmedel vid flötestrolling på stora ytor och hade vi inte haft den hade vi troligtvis brutit för dagen när det blåste upp. Kraftig vind och flötestrolling är ingen ultimat kombination men vi biter ihop och nöter vidare. 

När vi flötestrollar efter gös använder vi ofta ett trekrokstackel för att öka chansen att lyckas kroka en lynnig gös som försiktigt hugger betet. Under dagen använde jag en kombitafs vilket innebär att jag använde en tunnare stålvajer den sista biten av tafsen där krokarna sitter och en bit upp skarvar jag på en flourcarbonlina på ca 0.50 mm. På så vis får jag en smidig och mindre synlig tafs som fungerar till den kinkiga gösen och samtidigt klarar av de vassa gäddtänderna. 

Under eftermiddagen hittar vi ett intressant område där vi ser större koncentrationer av betesfisk. Här bestämmer vi oss för att nöta de sista återstående timmarna av dagen. Inte mycket ljus återstår av dagen när min baitrunner börjar ticka och släpper ifrån sig lite lina. Jag greppar spöet och ser att flötet inte dykt under ytan men spänner trots det upp linan och sätter in ett mothugg. Krokar en fisk som inte gör mycket väsen av sig utan bara hänger med lätt ända in till båten. Med ett par meter kvar börjar fisken skaka kraftigt med huvudet och vi kan se en gös uppenbara sig i det klara vattnet. Den sitter illa, krokad i den nedersta av de tre trekrokarna med en krokspets. Hinner bli lite nervös att jag ska tappa fisken men Patrik greppar vant gösen runt stjärtspolen och vi synar en vacker gös på knappt tre kilo. Gösen blir en fin avslutning på en härlig dag på sjön!

/ Gustav