3 dagars satsning

Gäddfiske efter de stora exemplaren är verligen utmanande. Det kräver stora uppoffringar avseende tid, resor, planering, kolla och dubbelkolla sin utrustning, allt evinnerligt bärande av alla tunga prylar, skaffa betesfisk, vårda motor och båt, osv,osv. Det går många många timmars fiske mellan rätt exemplar och det är det nog inte alla som inser hur mycket slit det kan ligga bakom varje fångst. Det gäller att ha en fruktansvärd"panna" om man fiskar i svåra vatten. De tre senaste dagarnas slit kan väl illustrera hur det ofta kan vara.

Åkte på chans de 30 milen från Kalmar för att fiska i Kävlingeån som så sent för ett par dagar sedan låg istäckt. Åkte sent torsdag kväll efter det sedvanliga och tidskrävande inhämtandet av betesfisk. Kom ned vid 23 och åkte trots att jag var jättetrött för att reka. En och en halvtimme senare var jag tillbaka hos föräldrarna som bor strategiskt utanför Lund och hade redan allvarliga funderingar kring vilken idioti det hade varit att åka ned. Ån var förvisso relativt öppen och isfri men vattnet var en riktig ärtsoppa. Iofs inte så högt men med noll sikt kändes det extremt meningslöst att fiska.

Självklart gick jag ändå upp tidigt fredagmorgon, efter kanske 3-4 timmars sömn. Fyllde bilen med alla  tunga och skrymmande grejor och gav mig ut. Chansade på nedre delen av ån och båtfiske. Tyvärr hade åns tillstånd inte nämnvärt förbättrats så redan från början kändes dagen i princip lönlös ur fiskesynpunkt. Men man står ju där man står, har alla grejor i bilen och då blir det som alltid att man ändå försöker. Hade denna gång inte med ismetegrejorna så en rokad till någon issörjetäckt sjö var inte heller aktuellt. Ett par timmar stod jag ut i den kraftiga NV-vinden innan jag lyckades övervinna mitt motstånd att kasta in handuken. In med alla grejor och så stack jag och rekade igen högre upp i systemet. Tillbaka hemma som en urlakad trasa sen eftermiddag och med frustration, apati och ilska i kroppen. Svårt hålla motivationen uppe under sådana här förutsättningar. Övervägde att åka tillbaka direkt till Kalmar men det blev naturligtvis inte så utan tidigt nästa morgon gav jag mig ut igen.

Denna gång högre upp på en stationär sträcka och från land.  Väsentligt mycket mindre grejor att bära och ett mera mobilt fiske. Vinden hade tilltagit än mer och i byarna blåste det nu styv kuling. Till min stora glädje hade dock ån sjunkit något och det var nu med god vilja 15 cm sikt. Stark ström som borde pressa in gäddorna i bakvattnen. Kanske, kanske att det skulle kunna gå att lura någon. 8 timmar senare kunde jag genomfrusen konstatera att det gick det inte. Hade iofs ett blixtsnabbt hugg vid  ett av de första ca 50 utläggen men linan trasslade in sig i vattenväxter vid åkanten så när jag skulle sträcka upp för mothugg kände fisken motstånd och spottade. Surt men en del av gäddfiskarens vardag. De 50 utläggen berodde på att jag hade vinden snett framifrån och att mörtarna envisades med att glida in till kanten och gå fast. Verkligen ett tålamodskrävande fiske som tärde mycket hårt på betesförrådet. Den utlovade solen som kändes som enda ljuspunkten för att kunna förbättra siktförhållandena något, lös med sin frånvaro förutom den första morgontimmen. Istället blåste det 15-20 m/s sekund, var mulet, kallt och allmänt ogästvänligt.

Kom hem som en ännu mera urlakad trasa och än mer uppgiven. Men efter lite mat, en varm dusch och en drink vill man ut igen. Verkligen minne som en guldfisk...Bestämmer mig såklart för att köra stenhårt på söndagen. packar ånyo bilen proppfull, sover bara ngr timmar och ger mig ut jättetidigt. Möts av helt ok förhållanden, ån kan verkligen ändras sig blixtsnabbt, tyvärr oftast till det sämre...Lite mera tillförsikt denna dag och jag känner att det kan finnas en möjlighet att fånga fisk om än liten. 9 timmar senare kan jag åter konstatera att det fanns det inte. Provade allt- mete, spinn, djupt, grunt, i bakvatten, mitt i ån osv, slet som en galning och stressade frustrerat runt i 9 timmar. Inte ett pet, inte en känning, inte ett stirr, noll zip,nada. Ån kändes som så många gånger förr fullständigt fisktom. Hur det längs kanten kan stå  flera landfiskare och kasta med tunga skeddrag och annat meningslöst är för mig en ännu större gåta än att jag själv sliter vidare. När det vid båtfiske, med rätt metoder och för någon som kan ån bättre än sitt eget underliv inte resulterar i någonting så måste det ju som spinnfiskande landfiskare var i klass med drömvinstenodds att ens våga drömma om hugg. Fast frågan är om de inte har en mera harmonisk tillvaro än jag själv och istället bara kan njuta av att vara ute. För mig är det som Suggan så vackert har uttryckt det, "bara ett mycket skitigt och tungt slitgöra som måste göras". I storgäddefiske finns det sällan glamour men därför är också glädjen oändlig när målfisken ligger på din matta. Nåja nu har jag samlat lite ny gäddkonto-tid igen efter det sista stora uttaget. uppgiven åkte jag hem men bara ett par timmar senare vill man tillbaka och ha revansch. Friskt? Tveksamt!!!

Klockan 20.30 satt jag åter i bilen för att avverka de 30 milen hem till Kalmar och nu sitter jag här som en måndagszombie urlakad på energi, säkert 3 kg lättare och med ett stort uppdämt sömnbehov. Trött på gäddfiske och med dämpad fiskefeber? Nej, tvärtom. Tyvärr;)./Henkan