Sidor

söndag 8 januari 2012

Vad det handlar om...

Utdrag ur artikel från Svenska Gäddklubbens medlemstidning Crocodile news våren 2011.


-Det finns alltid någonstans i bakhuvudet en utopisk tanke som mitt seriösa fiske efter gädda i botten kretsar kring. Jag hyser en overklig dröm, en känsla, en övertygelse och tanke så stark att den överskuggar allt annat. Det finns en sak som jag hellre än något annat lyckas med under min livstid. Ord med tung innerbörd då det kan innebära uppoffringar på andra plan men denna känsla är så stark att min kropp inte kan skiljas från den. Jag hyser drömmen att en dag landa den fulländade gäddan. Den gäddan som är så ytterligt perfekt att den nästan är omöjlig att föreställa sig. Denna osannolika fisk har för länge sedan av retfulla kompisar fått ett namn- ”Stalegäddan”. Det är benämningen på en fisk som är så overklig att den bara känns teoretisk. Men inte för mig. Varje gång ”Stalegäddan” kommer på tal så ger det mig bara extra tändvätska att bevisa att hon verkligen finns. Precis på samma sätt som när Peter Grahn skrev i en årssammanställning att det mest sannolika är att nästa rekordfisk fångas av någon okänd. Klart att det är mest sannolikt statistiskt sett men jag ska göra mitt absolut yttersta för att övervinna statistiken och ge svar på tal.
Jag har haft lyckan att landa många stora gäddor och har nått den nivån på mina resultat att det är ytterst svårt att komma vidare. Realistiskt är att tänka att jag kanske aldrig någonsin kommer att slå mitt personbästa på gädda igen. Så svårt är det att fånga stora gäddor att man måste inse att varje stor gädda man fångar med vikt kring 15 kilo och däröver är nästintill unik i sitt slag. Men jag vägrar att vika mig från min ultimata målsättning. Jag vill fånga en gädda som spränger alla gränser. En fisk som inte kan jämföras med något annat. Det är min yttersta strävan.
Denna tanke som slagit rot har gjort mig sömnlös mer än en natt och ofta fått tankarna att vandra iväg. Det är snarast att likna vid en besatthet och det finns bara en väg till lindring. Jaga vidare på det inslagna spåret och hålla fast vid det långsiktiga målet.
Det finns säkert de som tycker annorlunda men min bestämda uppfattning är att gäddrekordet är det svenska rekord som är svårast att knäcka. Det är också det mest åtråvärda sportfiskerekordet att slå om man utgår från antalet utövare.  Det registrerade rekordet på gädda vet de flesta initierade är 19,34 kg, ett rekord som stått sig sedan 1999 trots ett alltmer omfattande sportfiske efter gädda. Bara nivån på det rekordet och att det stått pall för anstormningen av hungriga, seriösa och hårdsatsande hardcore gäddjägare visar svårigheten att fånga en gädda av denna kaliber. Det är emellertid inte det rekordet jag och många insatta har i tankarna när jag sticker ut hakan och hävdar att gäddrekordet är det mest svårslagna. Den rekordfisk som rätteligen skulle vara inskriven i historieböckerna och som är tillräckligt väldokumenterad är naturligtvis Åke Nilssons enorma Löddefisk från januari 1989. En monstruös fisk som slumfångades vid spinnfiske efter abborre och som fick de gäddfrälsta att på allvar rikta ögonen mot den legendariska slättån. Med sina 131 centimeters vinterfetma tyngde den vågen till 21,45 kg och att den verkligen uppbar denna vikt finns det inte anledning att ifrågasätta. På den tiden var många av gäddorna i Löddeå groteskt feta och den fisken är än idag längdrekord för ån. Dessutom vägdes den inför vittnen på en postvåg. Det kan givetvis diskuteras om det inte fångats större gäddor än så i Sverige och det har det möjligen. Men ingen annan gädda eller fångstman klarar de dokumentationskrav som man bör ställa på rekordfiskar. Visst är det hisnande att tro på t ex Fehmi Varlis uppgivna fångster men att de omgärdas av alldeles för många frågetecken är för mig flagrant.
För eller senare kommer naturligtvis gäddrekordet att slås även om gädd-statistiken de sista åren sett dyster ut med enstaka toppfiskar kring 17 kilo. Var det kommer ske är mycket svårt att spekulera i även om jag har mina aningar. Min gissning är tvärtemot mångas. Jag tror inte nästa rekordfisk kommer från ett känt storgäddetillhåll som t ex Vättern eller Löddeå. Visst finns det säkert någon eller några enstaka fiskar i Vättern över rekordvikt men att träffa rätt i de vattenvolymerna är inte lätt. Vad gäller Löddeå hade jag gjort oändligt stora uppoffringar för att ställa tillbaka klockan 10-20 år och fått vad med under den legendariska tid som för alltid präglat ån. En tid när gäddorna var smällfeta och betydligt fler i antal än vad som nu är fallet. Visst kan Lödde kanske överraska med en hyfsat fet 125-128 centimeters gädda igen men dessvärre är det inte realistiskt att tro att en sådan fisk kommer hålla rekordvikt då gäddorna tveklöst är betydligt slankare nuförtiden.
Till slut kommer dock någon hamna rätt och jag hoppas av full kraft att det blir någon som förtjänat fisken. Jag kan knappast tänka mig något värre och mera ovärdigt i fiskeväg än att en fiskare utan rätt passion, vilja och tålamod fångar en rekordgädda. Att fånga stora gäddor vet alla insatta att det inte är samma sak som att meta teleskopmunnar av rekordformat i dypölar. Men risken är förstås ganska stor att en amatör lyckas. Storgäddor är lynniga och alla förhållanden måste stämma men när de väl gör det så kan de överlistas med de enklaste metoder.
Min fulla övertygelse är att det någonstans i Sverige simmar orörda gäddor av den dimension som jag söker. Jag har förstås mina idéer och tankar kring var och hur jag ska jaga henne och vissa av dem skulle jag inte dela med mig av ens under tortyr. Så oändligt mycket tid ligger det bakom många fångster av stora gäddor att man inte har råd att bjuda på vissa erfarenheter som man samlat på sig. Inte bara tid vid fiskevatten utan också oändligt mycket tanketid och tid framför datorn och andra sökkällor. För att fiska efter den ultimata gäddan krävs en hel del uppoffringar. Fisket måste i alla hänseenden optimeras. Utrustning, metod, platsval, tidpunkt och inte minst den mentala förberedelsen måste vara hundraprocentig. Tiden man måste lägga ned kan innebära stora uppoffringar på det personliga planet och innefatta kraschade förhållanden och missade yrkesmöjligheter och karriärval. Visst kan man ändå ha turen att fånga rätt fisk men generellt finns det inga genvägar. Riktar man fisket efter de allra största exemplaren måste man vara psykiskt förberedd på att det kan dröja år mellan rätt fiskar och att det däremellan kan handla om oändligt många sega och tråkiga blankpass. Det krävs ett järnpsyke för att klara av den utmaningen. Ställ dig själv frågan om du är beredd på de uppoffringar som krävs. Jag har under många vansinniga satsningar undrat vad jag håller på med. Men tillfredställelsen om man lyckas kommer förstås vara oändligt mycket större när man fått kämpa sig till drömfisken.
Att pricka en enstaka fisk i oändliga vattenvolymer är förstås som att vinna på Lotto. Allt krävs för att den utopiska drömmen om den perfekta gäddan skall kunna uppnås. Det räcker inte att fånga en lång fisk i rätt vatten den måste också vara i yppersta kondition. Titta bara på Tobbe Jonssons Vätternfisk på 135 centimeter som fångades för några vårar sedan. Absolut en fantastisk gädda och en livsfisk men ändå räckte den inte till för att ”ens” slå Torbens rekord. Det är nästan svårt att föreställa sig en gädda som spränger Åke Nilssons rekord. Försök bara förnimma tanken att en sådan fisk sitter i krokänden och att den ska landas. Tänk vilken oerhörd adrenalinkick och vilken enorm oro och nervositet under kampen att fisken ska lossna. Tänk den overkliga känsla och glädje som möter dig när du har henne säkrad. Den oerhörda anspänning som byggts upp och den chock som du lär hamna i när du lägger henne på mattan. En gädda så otrolig att den inte ens känns möjlig. Eller?
/Stale

4 kommentarer:

  1. Härlig dröm! Tight lines /Hasse

    SvaraRadera
  2. Hahaha. Ja, om det funnits någon...Enda som hjälper är att fiska...

    SvaraRadera
  3. Intressant läsning. Jag har inte kommit lika långt som dig ännu men
    det där med att ligga sömnlös och tänka/smida planer känner jag igen=)
    Jag hoppas du fortsätter med bloggen, extra trevlig läsning nu då båten ligger på land och väntar på våren.

    SvaraRadera